Visst, det finns fler ”skala”. De vanligaste är ”skala frukt” och då handlar det om ett verb, sen finns substantivet ”skala” i betydelsen ”gradation” – med ett fint ord som jag aldrig använt förr.
Men ”skala upp” i betydelsen ”öka, växa, förstoras” etc etc, är väl inte direkt nödvändigt att ta från engelskans ”scale up”?
Det är nästan löjligt enkelt, kan man tycka, att inte dra in ord från andra (mja,
annat) språk när vi har flera egna synonymer.
Om svensk språkvård hade samma åsikt vore praktiskt, men i själva verket är det tvärtom. Det verkar som om man inte nog kan proppa svenskan full av främmande ord och slänga ut gamla väl beprövade. Så här skriver en representant för Språkrådet och medarbetare i Språktidningen redan för flera år sen:
Inom näringslivet i engelskspråkiga länder talas det ofta om vikten av att kunna få affärsidéer att växa. Då används verbet scale (up) och substantivet scale-up. De har nu lånats in i svenskan som skala upp och uppskala respektive uppskalning.
Om svensk språkvård hade samma åsikt vore praktiskt, men i själva verket är det tvärtom. Det verkar som om man inte nog kan proppa svenskan full av främmande ord och slänga ut gamla väl beprövade. Så här skriver en representant för Språkrådet och medarbetare i Språktidningen redan för flera år sen:
Inom näringslivet i engelskspråkiga länder talas det ofta om vikten av att kunna få affärsidéer att växa. Då används verbet scale (up) och substantivet scale-up. De har nu lånats in i svenskan som skala upp och uppskala respektive uppskalning.
Tror jag föreslagit det förr: gör direkta översättningar av alla engelska ord och uttryck och slå ihop med svenska ordböcker på direkten, varför gå denna tröga och långsamma väg?
