Att vi är mycket påverkade av engelska betyder nog inte samma sak som att vi är jättebra på engelska, misstänker jag. Mer är det antagligen en halvspråkighet som brer ut sig över världen. Och, för all del, det finns väl ingen tydligt definierad engelska heller: bortsett från att den kan vara brittisk eller amerikansk så talas den som modersmål i flera andra länder. Med variationer, givetvis.
Vadan dessa funderingar (förresten ska jag säga något om ”vadan” en vacker dag)? undrar läsaren. Jo. När jag läste en rubrik som löd ”Ensam kan ligga bakom bränder” var första tanken ”Oj, så ensam känner sig denne att den går och tuttar på hus!”
Så KAN det givetvis vara, men mer sant är att jag gick i den halvspråkiga fällan och tolkade ”ensam” på ett visst sätt bara för att det finns en medvetenhet om ensamhet på engelska som tränger sig fram från nån punkt bakom skallbenet.
Kollade t o m i SAOB (som har äldst belägg och inte så lättsamt kan trycka in de senaste modeorden i ordlistan) hur ”ensam” används i svenska. Vi kan mena vilken som helst av de två betydelser engelskan har.
Antagligen hoppar ingen med engelska som modersmål högt om en utlänning väljer ”fel” ord, men i såväl brittiska som amerikanska lexikon beskrivs ”alone” innebära ”ensam” i en neutral bemärkelse: det handlar om EN person. "Lonely” har en sorgligare innebörd. Det betyder att den ensamma personen är ledsen för detta faktum, kanske känner hon/han sig övergiven.
”Are you alone tonight?”, kan den undra som ser en chans att vara ensam (fast två!) med pojk- eller flickvännen när denne/a/s föräldrar gått på teater. Vad Elvis menar när han sjunger sin känslosamma ”Are you lonesome tonight?” råder ingen tvekan om. Och apropå den smörsångaren: Det finns väl ingen som missat hans lustmord på låten i fråga, men OM så vore fallet, leta bara efter ”Elvis skrattar”, så rinner sirapen från originalversionen ur öronen.
