Äldre människor har en talang som omvärlden brukar flina åt lite i lönn. De upprepar sig. Nu menar jag inte den repetition som s a s riktigt dementa står för utan den något mindre tragiska – som i och för sig kan vara början på demens eller alzheimers. Man måste som människa vara beredd på allt. Men inte ens de skonsammare fallen är medvetna om upprepningarna.
Mer bekymmersamt är att unga människor också börjat berätta samma saker om och om igen för en. Att föreslå en anledning till detta vore säkert också en upprepning, kan inte föreställa mig att den inte nämnts under Sbråks tillvaro. (Fast här är en vink: digitala vär(l)den…)
Mycket babbel det här för att använda till att peka finger (och varför hör man det uttrycket i parti och minut sen några år?) på mig själv. En kulturnotis i dagens blad handlade om en av de många kändisar som förutom sin specialsyssla också vill ”göra böcker”. Något för bloggen alltså, tänkte jag först. Men just verksamheten "göra böcker" togs upp för bara nån vecka sen på denna plats. Ja gode tid, varje gång man lägger märke till ett uttryck av den sorten så kommer det allt oftare springande, viftar och ropar: ”Jag är nog här för att stanna!”
"Göra" kanske snart och tamejtusen blir enda verb! Förutom böcker "gör" man självmord, beslut och säkert en massa annat som bara bidar sin tid därute i startgroparna.
