Man tänkte ge sig på ett coronafritt ämne (som nån sa på radio), men det är lögn i fanken. Fast detta kommer ändå att handla om de eviga tingen, bland dem: varför ständigt denna engelska?
Som bloggens lika ständige läsare (i den mån det finns någon) vet, så brukar det här tjatas om samma saker, om och om igen. I dag gäller omtugget uttrycket ”skala upp”. Och för all del även ”skala ner”, lika illa det.
Om uppskalningen kan bl a läsas i Språktidningen (2015) där, för ovanlighetens skull, skribenten raljerar över användandet. Som verb använder jag själv verbet skala enbart om potatis, morötter, apelsiner – ja, läsaren förstår kanske vad som menas.
Redan på Arendorffs tid betydde engelska ”scale up” på svenska ”öka proportionerligt (eller likformigt)”. Med ”scale down” var det detsamma fast åt andra hållet: ”minska proportionerligt (eller likformigt)”.
Nu noterar man att många helt enkelt inte kan låta bli såna uttryck, fast de vanligen menar endast ”öka” eller ”minska”. Hörde t o m en sån där självöversättare som sa att det här ska vi ”skala upp, alltså framställa i större skala”. Nu minns jag inte om det handlade om en karta eller så, men jag tror att det bara var ”öka” som avsågs. Följande är hämtat ur ett mejl från en gubbe på Socialstyrelsen till läkemedelsexperter på regionerna och i regeringskansliet: ”VÄNLIGEN be alla regioner skala upp alla beställningar av alla läkemedel!”
Om inte det betyder ”öka alla beställningar o s v” så heter jag Morfar Ginko. För övrigt sa både han och Mormor Ginko ”öka” respektive ”minska” om det var vad de menade.
Den som vill använda blaha-språk som stulits från engelska ska påminnas om att det alltså även går att säga att man uppskalar respektive nerskalar verksamheter och allt det nu kan vara. Men vem vill, i ärlighetens namn, tala på det här sättet?
