Går det för fort finns risken att man tappar kontakt med marken

Oroväckande ofta går tankarna till människors önskan att strömlinjeformas. Från början (tror jag) användes ordet i aerodynamiska sammanhang, men kan – som de flesta ord och uttryck – även förstås bildligt. Strömlinjeform är en sådan som ”ger minsta möjliga luft­mot­stånd” (SAOL). Men det är inte oproblematiskt att göra en bil strömlinjeformad, ,säger Wikipedia: "En sådan kropp kan nämligen inte sägas ha god aerodynamik eftersom bilen då tenderar att lyfta i höga farter”.

Pandemin har gjort den mänskliga anpassningsviljan mer synbar. Samtidigt med karantänbestämmelserna kom från höger och vänster tips om vad man bör/kan/ska läsa, titta och lyssna på. Kulturprogram och dito sidor (i den mån de förtjänar namnet) ger pöbeln råd.

Den rekommenderas att läsa Camus Pesten, Márquez Kärlek i kolerans tid, Boccaccios Decamerone och annan pandemilitteratur. Och folk gör det! Enskilt eller i sina bokcirklar. Vad – i modern tid – har skapat dessa horder av flata och viljelösa personer som suger åt sig exakt samma rekommendationer?

Den växande medelklassen är stöpt i en form, en strömlinjeform, som är på väg att tappa markkontakten, precis som bilen i Wikipedias exempel. Var det inte så att stora delar av denna nyss nämnda medelklass i sin ungdom protesterade mot kälkborgerlighet? Jag begär inga stora demonstrationer eller kraftfulla slagord, det vore bara kul att se lite fler individer röra sig från de allfarvägar som den snabba tekniken byggt.

Stryktipset är ett tips att förstå sig på, men resten? Varför vill människor ledas i stora skaror åt samma håll? Det har f ö pågått länge, även prepandemiskt! Om skockbeteende kommer, misstänker jag, en jädrans massa inlägg i denna blogg att handla framöver.

Läs dem! Anbefalles!