Avslut är ett fult ord. Tycker jag sedan alltid. Vad är då anledningen till det? Förklaringen finner man bland bokslut och andra avslutets släktingar. SAOL ger: ”affärsöverenskommelse: stora avslut på fondbörsen”. Kollegan SO förklarar så här: "1) överenskommelse mellan köpare och säljare om pris m.m., så att en affär kan komma till stånd 2) avslutning av räkenskaper".
Ekonomi m a o.
Men ingenstans står om det som vanligen används när någon önskar bli av med – eller acceptera – följderna av en besvärlig period/situation.
Ett så vämjeligt ord.
”Jag vill ha ett avslut”, kan folk säga och mena att de vill sörja färdigt. Eller så har de "fått ett avslut", vilket brukar innebära att sorgerna och bekymren lagts bakom dem.
Avslut. Usch.
I min mobiltelefon står det när samtalet är över: ”samtal avslut”. Inte ”avslutat”.
Och i en tidning kunde man i dagarna läsa om hur gymnasieungdomar trots allt nu tillåts ”springa ut” från skolorna och därmed kan ”fira avslut på tolv års studier”. Varför i herrans namn inte fira att tolv års studier ”är slut”? Eller för all del ”fira slutet på tolv års studier”? Och om ordet slutet klingar illa i folks öron så borde väl rimligen avslut göra detsamma?
Fram för en bildad, engagerad och bestämd språkinstitution som kan hjälpa oss att hitta och använda (eller återanvända) värdiga ord på viktiga företeelser.
Slut.
