f ö att sjunga på melodin till Hellsings låt om den trekantige gubben).
Vad är det tidens tand åstadkommer med en?
I samband med utbrotten om nutidens kulturkonsumtion letar jag likasinnade. Det ska visa sig intrikat, för dessa och jag är ändå inte kompatibla (ett modernt ord jag lärt mig använda). Vi gormar på liknande sätt men delar varken väg eller mål.
Hur ska t ex denna arma sbråkbloggare kunna raljera över någon kulturelit när det egentligen inte finns någon? Det är gott om wannabees (hahaha, såna ord!) men det är en annan sak. Roligt då att snubbla över Jesper Högström som kämpade emot den roll han skulle få som litteraturrecensent (en kamp han förlorade): ”Jag skulle läsa böcker genom det filter som tvånget att formulera åsikter om dem utgör.” Se där en hederlig åsikt!
Det är även lätt att känna samförstånd med Aase Berg och Niklas Wahllöf som i sin bok Glädjehuset Sverige (2017) skriver: ”Att sitta i mysfåtöljen och ha mindful hemmakväll med en bok är passiv aggressivitet.” Meningen är lika kul som den trekantige gubben.
Den pålitlige rabulisten Jonas Thente (DN-medarbetare) tycks svinga sitt huggsvärd även mot undertecknad i en artikel från 2010 (om motståndet mot Slussen), där han går till storms mot vad som kallas ”Kultureliten”:
Det utmärkande för gruppen tycks vara att den mest består av fördettingar i pensionsåldern vars högsta önskan det är att konservera 1971 i rödvinsgelé och underteckna protestlistor mot alla som tycker annorlunda.
Konservera 1971 i rödvinsgelé låter rätt bra, tycker jag. Men att därvidlag buntas ihop med en ”kulturelit”? Nä, då kommer den trekantige in igen och får mig att skratta.
Vad är det tidens tand åstadkommer med en?
I samband med utbrotten om nutidens kulturkonsumtion letar jag likasinnade. Det ska visa sig intrikat, för dessa och jag är ändå inte kompatibla (ett modernt ord jag lärt mig använda). Vi gormar på liknande sätt men delar varken väg eller mål.
Hur ska t ex denna arma sbråkbloggare kunna raljera över någon kulturelit när det egentligen inte finns någon? Det är gott om wannabees (hahaha, såna ord!) men det är en annan sak. Roligt då att snubbla över Jesper Högström som kämpade emot den roll han skulle få som litteraturrecensent (en kamp han förlorade): ”Jag skulle läsa böcker genom det filter som tvånget att formulera åsikter om dem utgör.” Se där en hederlig åsikt!
Det är även lätt att känna samförstånd med Aase Berg och Niklas Wahllöf som i sin bok Glädjehuset Sverige (2017) skriver: ”Att sitta i mysfåtöljen och ha mindful hemmakväll med en bok är passiv aggressivitet.” Meningen är lika kul som den trekantige gubben.
Den pålitlige rabulisten Jonas Thente (DN-medarbetare) tycks svinga sitt huggsvärd även mot undertecknad i en artikel från 2010 (om motståndet mot Slussen), där han går till storms mot vad som kallas ”Kultureliten”:
Det utmärkande för gruppen tycks vara att den mest består av fördettingar i pensionsåldern vars högsta önskan det är att konservera 1971 i rödvinsgelé och underteckna protestlistor mot alla som tycker annorlunda.
Konservera 1971 i rödvinsgelé låter rätt bra, tycker jag. Men att därvidlag buntas ihop med en ”kulturelit”? Nä, då kommer den trekantige in igen och får mig att skratta.
