”Men så droppar han en bomb”, hörde jag en person säga. Uttrycket ropar på att kommenteras. Bomber i överförd bemärkelse finns även i detta land (jag menar Sverige), men en sak är säker som amen i kyrkan: man ”droppar” dem inte. Vad som på engelska heter ”drop a bomb” blir på svenska ”släppa en bomb”. Vi har för övrigt inte lika ofta obestämd artikel framför saker och ting. Folk är inte ”en spårvagnschaufför” eller ”en lärare”, typiskt för svenska (och säkert fler språk) är att man säger ”han är lärare” och ”hon är spårvagnschaufför”.
Så vi ”släpper” bomben även i bestämd form lika ofta (särskilt om den var en aning väntad), men det kan också låta så här: ”mitt under festligheterna släppte de en bomb, de skulle flytta till Korpilombolo”. Orten ifråga ligger exotiskt långt bort för en sörlänning och det här ska inte ses som ett sätt att förlöjliga Korpilombolo, som för övrigt är kul att säga också.
Svenskar har fler sätt att fälla bomber (men ”fälla” är allvarligare och används inte bildligt): vi kan även ”låta bomben falla”. Många synonyma uttryck för saker och ting brukar uppfattas som en rikedom i ett språk. Varför då gå över ån efter vatten och ”droppa bomber”?
”Drop” är ett användbart verb för engelsktalande och kan bl a betyda ”släppa, sjunka, falla, tappa” – möjligheterna är många.
Till min stora sorg ser jag att Svenskt språkbruk (2003) fallit till föga med exempel som ”vi har droppat våra resplaner”. (Vem har f ö inte fått göra det i dessa dagar?) Men tillsammans med barn, druckna och vilka som nu anses "säga sanningar", hävdar undertecknad att svenska ”droppa” är ett verb som har med vätska att göra. Vi droppar inga bomber.
