För bara några dagar sen, 21 maj, skrev jag om maskinöversättarverktyget Google Translate.
I en text från 2015 framgick att diverse sakkunniga inte var alltför hoppfulla inför att den typen av översättning skulle förbättras. Frågan var om något nytt hänt på området sen dess.
Det verkar inte så. Men här i bloggen ska något ovanligt ske snart. Då ska nämligen hänvisas till radioprogrammet Språket och det ska även rekommenderas, vilken sällan händer på denna plats Många tycker att det är något trevligt att lyssna på i största allmänhet. Själv brukar jag bli arg. Det beror på den slöåsikt som ständigt upprepas: "Språk har alltid förändrats". Den är oerhört tjatig. Naturligtvis är den även sann, men de förändringar som pågått sen Evas och Adams tid har fram till för något decennium sedan varit av en fördröjd karaktär.
I dag ändrar sig språket på en (ber om ursäkt!) pisskvart. Då blir effekten en annan och allvarligare än att småputtrande skratta åt, något som brukar vara vanligt i programmet. Utom i dagens Språket, när två riktiga tungviktare inom ämnet (översättning) fick komma till tals. Den ene var Aarne Ranta (professor vid institutionen för data- och informationsteknik, Göteborgs universitet), som inte gav stort hopp beträffande maskinöversättningar, i alla fall inte förrän ”man löser hela AI-problemet och kan skapa en artificiell intelligens som är lika bra som människan och kan använda all den kunskap och erfarenhet som en människa har”.
Person nummer två heter Alex Katourgi. Det framgick att han (trots sin relativa ungdom) behärskar svenska språket på ett sätt man sällan stöter på ens hos ärrade rävar. Att han dessutom uppvisar en allvarlig språksyn och inser vad ett språk är till för, är inte något typiskt för gemene man. Så mitt uppe i rådande tjoflöjt-synsätt – ”huvudsaken är att man förstår” – får man nästan ta fram luktsaltet. Så nära var jag att svimma av förvåning.
Språket, sa jag, program i P1 med rubriken ”Så känner du igen översättningssvenska”.
Det verkar inte så. Men här i bloggen ska något ovanligt ske snart. Då ska nämligen hänvisas till radioprogrammet Språket och det ska även rekommenderas, vilken sällan händer på denna plats Många tycker att det är något trevligt att lyssna på i största allmänhet. Själv brukar jag bli arg. Det beror på den slöåsikt som ständigt upprepas: "Språk har alltid förändrats". Den är oerhört tjatig. Naturligtvis är den även sann, men de förändringar som pågått sen Evas och Adams tid har fram till för något decennium sedan varit av en fördröjd karaktär.
I dag ändrar sig språket på en (ber om ursäkt!) pisskvart. Då blir effekten en annan och allvarligare än att småputtrande skratta åt, något som brukar vara vanligt i programmet. Utom i dagens Språket, när två riktiga tungviktare inom ämnet (översättning) fick komma till tals. Den ene var Aarne Ranta (professor vid institutionen för data- och informationsteknik, Göteborgs universitet), som inte gav stort hopp beträffande maskinöversättningar, i alla fall inte förrän ”man löser hela AI-problemet och kan skapa en artificiell intelligens som är lika bra som människan och kan använda all den kunskap och erfarenhet som en människa har”.
Person nummer två heter Alex Katourgi. Det framgick att han (trots sin relativa ungdom) behärskar svenska språket på ett sätt man sällan stöter på ens hos ärrade rävar. Att han dessutom uppvisar en allvarlig språksyn och inser vad ett språk är till för, är inte något typiskt för gemene man. Så mitt uppe i rådande tjoflöjt-synsätt – ”huvudsaken är att man förstår” – får man nästan ta fram luktsaltet. Så nära var jag att svimma av förvåning.
Språket, sa jag, program i P1 med rubriken ”Så känner du igen översättningssvenska”.
