Man sitter och slöläser en broschyr från mataffären. Den vill göra sig lite rolig och skriver – bredvid extrapriset på torsk – ett recept på en fiskrätt, och rubriken lyder ”Prova fiskelyckan”.
Jo, det är lätt att förstå hur reklampersonens tanke gått. Men min går längre. För jag undrar om inte det rätta att säga vore ”pröva fiskelyckan”. Något känns så fel fast en stor del av omvärlden skulle säga ”äh”! Och tillägga: ”alla vet ju vad som menas”. Visst, än så länge, men om alla ska hålla på och säga fel på i stort sett det mesta och hoppas på att andra fattar så kommer det snart att bli stopp.
Prova eller pröva? I skolan fick vi lära oss skillnaden. På min arbetsplats, ett korrektur, fick vi se upp med likalydande ord. Är man tveksam nu för tiden kan man googla. Som man googlar får man vanligen svar. Inte sällan hamnar man på andra sidan Östersjön (i Helsingfors) hos Institutet för de inhemska språken. Det börjar bli verkligt märkligt, detta institut tycks ha bättre koll på svenska än våra inhemska institutioner.
Inte nog med det: man hamnar hos den skicklige Mikael Reuter. På en fråga om prova/pröva (1988!) svarar han: Definitionerna i Svensk ordbok ger en i mitt tycke ganska bra fingervisning om skillnaderna i grundbetydelse. Prova definieras där som ”använda på prov”, medan pröva får definitionen ”utföra prov (på)”. Att prova är alltså lite svagare, medan pröva innebär ett visst mått av testning eller kontroll.
Och så ger han ett exempel: Om någon föreslår att vi skall pröva isen så är min första tanke att vi skall undersöka om den håller. Är det däremot tal om att prova isen så kan jag till exempel tänka mig att det gäller att se hur väl den lämpar sig för att åka skridsko på.
Pröva fiskelyckan, alltså. Men prova receptet, kanske? Fast glasklart är det inte!
