Det finns mycket att säga när det gäller skapande, att framställa kulturella sammanhang. Ofta beskrivs dylika upplevelser hos en publik med ord som ”levandegöra”. Eller enklare uttryckt: man säger att en film, litterära gestalter eller vad det gäller, gör att något ”blir levande”.
Man menar då inte bokstavligt att något får liv utan att personer eller en handling uppfattas som levande och därför går att identifiera sig med – om nu det är vad man är ute efter.
En stor svensk tidning skriver (i texten, men som någon även gör rubrik av): ”Rörande att se ’Tristan och Isolde´ komma till liv på detta sätt”. Tillivkommandet sker i en operaföreställning. Och jag blir åter upprörd.
”Bli levande” är, som sagt ett både enkelt och ändamålsenligt sätt att uttrycka saken. ”Komma till liv” är engelska, ”come alive”. Översättarsidor föreslår ”levandegöra” och ”vakna till liv” som andra alternativ. Google Translate som är en icke-mänsklig översättningstjänst ger för ”come alive” recensentens uttryck ”komma till liv”.
Det är synd. Mycket går förlorat dagligen p g a sånt här oskick. Och alldeles bortsett från det anser jag att Tristan och Isolde är en knasig berättelse som lär ska handla om våldsam passion och kärlek. De båda drack ju för tusan en förtrollad dryck, kärleksdryck, kallad. Vilken trist bakgrund till en ”kärlekshistoria”.
Jag ber läsaren att känna efter: ”Komma till liv”.
