Oavsett om man besitter sådan okunskap är det intressant med fåglarnas läten. Jag var inte ute och cyklade (gårdagens inlägg) som trodde mig höra människomusik – om än korta stycken – strömma ur näbbar. Annat ”vanligt” folk har uppmärksammat fåglalåten och inte minst har den tagits tillvara av kompositörer i alla tider. Här är varken tid eller plats för att berätta om den saken, men läs gärna en intressant artikel i DN (publicerad för nästan på dagen sex år sedan), ”Fågelsång ett lockrop för kompositörer”, skriven av Martin Nyström.
Från ett slags djur till ett annat: maskar, närmare bestämt de s k öronmaskarna. De är ofta förargliga melodislingor som plötsligt forsar ur ens hjärna och mun. Man vill kanske inte alls sjunga oavbrutet på Thore Skogmans hit Jämtgubben. Något sätter i gång en, i dagarna kan det vara ordet medicin, och plötsligt sitter den där som en smäck på ens vardag: ”Nu vill jag ha medicin, medicin, medicin meddetsamma!”
Om dessa "djur" finns också mycket kul att läsa. De uppstår lätt i duschen, står i ett litet stycke i Dokumenterat 49/2017, som utges av Musik- och teaterbiblioteket vid Musikverket. Mer finns att läsa i "Öronmaskar vanligare än du tror", SVT nyheter (2013). Här beskrivs bl a hur forskare söker psykologiska eller neurologiska förklaringar till varför Thore Skogman invaderar ens skalle. Minns jag inte fel har även Oliver Sachs med en hel del funderingar kring detta i sin bok ”Den enarmade pianisten” som kom på svenska 2009. Undertecknad brukar inte rekommendera grejs och mojs, men det verket är proppat med fascinerande kunskap om musiken och vår hjärna: den förhållandevis friska samt den sjuka diton.
Ja, gode tid, hur vilt och galet associationerna löpa! På tal om maskar, såna som fåglar tycker om, och dem som slår sig på skallen, kommer tanken osökt in på masker. Det är vad många journalister nu kallar de munskydd som är mer på tapeten än på svenskars ansikten. Det kan föranleda en drapa i ämnet i morgon.
Om dessa "djur" finns också mycket kul att läsa. De uppstår lätt i duschen, står i ett litet stycke i Dokumenterat 49/2017, som utges av Musik- och teaterbiblioteket vid Musikverket. Mer finns att läsa i "Öronmaskar vanligare än du tror", SVT nyheter (2013). Här beskrivs bl a hur forskare söker psykologiska eller neurologiska förklaringar till varför Thore Skogman invaderar ens skalle. Minns jag inte fel har även Oliver Sachs med en hel del funderingar kring detta i sin bok ”Den enarmade pianisten” som kom på svenska 2009. Undertecknad brukar inte rekommendera grejs och mojs, men det verket är proppat med fascinerande kunskap om musiken och vår hjärna: den förhållandevis friska samt den sjuka diton.
Ja, gode tid, hur vilt och galet associationerna löpa! På tal om maskar, såna som fåglar tycker om, och dem som slår sig på skallen, kommer tanken osökt in på masker. Det är vad många journalister nu kallar de munskydd som är mer på tapeten än på svenskars ansikten. Det kan föranleda en drapa i ämnet i morgon.
