Det var nämligen vad som stod på svenska textremsan. Jag påstod i bloggen att den brittiska snuten i fråga på originalspråk använt begreppet ”Missing People”. Det var fel. Skulle Missing People gå in hos förmodade brottsoffer och ta datorer?
Nyligen sändes ytterligare en del i samma serie och historien rörde sig åter om ett mordoffer som först var försvunnet. Då framgick att polisregionens ”avdelning för försvunna personer” blev inblandade i brottet. Det var alltså vad som sas i förra avsnittet och jag uppfattade ”missing persons” som Missing People”. Över detta gjorde jag mig rolig.
Nu var det hur som helst en liten miss av översättaren som skrev sitt ”Har försvunna personer tagit bandspelaren?” Poliserna kallar visserligen och sinsemellan avdelningen för enbart ”missing persons”, men det är sånt här som blir översättarens finlir. Denna bör då välja att på svenska skriva ut ”avdelningen för försvunna personer”. Alltså: ”Har kollegerna från avdelningen för försvunna personer tagit bandspelaren?”
Jag hör läsaren gäspa. Jag ser likgiltigheten för det talade och skrivna språket bre ut sig som en farsot. Jag fruktar för människans möjlighet att förstå sin broder. För att inte tala om sin syster.
