Allt är inte guld som glimmar. Och allt är inte engelska som låter speciellt. Ibland står språkliga svenska förändringsverksamheter bakom utsagor som är ännu svårare att förstå än utrikiska . Detta sades i en nyhetsrapportering: ”Många människor dödades, bl a kvinnor”. Här är det t o m svårt att tycka något, för det är urkonstigt. Lika bra att avstå.
Nästa är allvarligare, men likaså förvånande. Den rad som följer hade inte förekommit på den tid korrekturläsare, redaktörer eller vem som helst, läste igenom texter innan de publicerades. På en stor tidnings webb stod
Live – Kristina Lugn dödNu finns visserligen ett engelskt ord med, men just här handlar min irritation inte om det ordet som innebär ”breaking news” (så långt har det i alla fall gått att närmsta synonym är engelsk) som i sin tur innebär ”senaste nytt”. Det hade varit respektfullt att använda den svenska motsvarigheten, för i så här allvarliga sammanhang ska man undvika det ofrivilligt komiska. Jag ser det då och då. Vilken känsla är borta? Vilken tanke?
Men man kanske får säga som den reporter som någon annanstans yttrade: ”Vi bör inte peka finger över varandras beteenden”. Jag vet att jag tjatar om vad "utbildade journalister" kan få till, men det är märkligt att en sådan säger ”peka finger över”. Felsägningar förekommer hos oss alla, det är mig (tråkigt nog) bekant, men t o m i en sådan är prepositionsvalet konstigt.
