Stencilapparater och karbonpapper – i språket finns de ännu kvar

Tanken kom för mig att skriva en parlör. Den typen av lexikon har kommit ur bruk sedan mobiltelefoner börjat översätta fraser åt en när man står strandad i Portofino. En gammal kompis pluggade meningar att använda i Italien, mest för att se hur folk skulle reagera. En löd – ja, fast på italienska då – ”Håll utanför Dogepalatset!” och var riktad till kusken på den hästdroska man satt i (om man befann sig i Venedig). ”Hålla” hade förr betydelser som ”stoppa, stanna”. Det heter ju ännu hållplats, som bekant.

En parlör är, säger SAOL, "en mindre turist­ord­bok med fraser för o­lika situationer, samtalsordbok”. Själv ser jag en annan frasordbok framför mig: en där man ersätter uttryck det gått inflation i med mer substantiella, hederligare utsagor. Här följer ett par exempel.

Jag finns här för dig! Översättning: Du kan höra av dig till mig när du vill.

Det här beteendet är så han. Övers: Beteendet är typiskt (för) honom.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det här. Övers: Vaffan ska jag ta mig till?

Hon befinner sig på en dålig plats nu. Över: Hon känner sig inget vidare för tillfället.

Det är naturligtvis ett jättejobb att samla in alla bloggfloskler och plastuttryck, så parlören stannar väl på idéstadiet. Men tänk om alla som har ett skapligt intakt språk kunde hjälpa sin yngre omgivning till ett som inte bara låter dupliceringsmaskinellt. Det är knepigt att höra hur alla dessa horder av uniiika personligheter använder inte bara samma ord som varann utan även identiska meningar.

Och förresten gäller det inte alls enbart den yngre omgivningen. Förr i världen ville unga härma äldre, i dag är det som alla vet omvänt sen länge. Man skäms för sina generationskamrater.