Mozarts musik och måsars skrik, det finns en tid för allt!

Detta ser ut som måsar, enligt bloggaren

Ibland sinar geisten, dess motsats spleen tar över. Hur ska man orka lyss till det samtida språket utan att strängar brister? Ja, så där går tankarna ibland, tills man en morgon vaknar av ett våldsamt och skärande läte, identiskt med bakgrundsljudet i filmen Psychos kända duschscen. (Kvinnor borde ö h t ge fanken i att duscha i filmer, de verkar betydligt renligare än män, tycks det som, men så går det också  som det går). 

Det tar en stund och så inser jag att det är en mås som skränar i falsett. Och här kommer lite reflektioner kring andra ljud än de mänskliga (se föregående inlägg).

Det var faktiskt en annan fågel vars lilla låt tvingade mig att ringa Leffe för att fråga vilket klassiskt stycke som börjar dududuttdududuttdudududu. Han sa att det är Mozarts 40:e och sen klagade han  över hur töntig den lät i Ekseptions (nederländsk grupp 1967-1989 som spelade in rockversioner av klassisk musik) tappning. Själv osäker på om de spelade in just den vilar jag mitt fall (fatta den den som kan, så talar vi snart i Sverige i alla fall). Det får tas upp i en annan blogg.

Nu minns jag inte vilket stycke som "spelades" en dag när vattnet strilade mot plåten i köksvasken, men det var också en slinga ur något känt. Man låter förstås inte klok när man påstår sådant, men Oliver Sachs skulle nog ha förstått. Det är honom man kommer att tänka på vid såna här lite udda hörfenomen. Och i förlängningen ”öronmask” som är något mycket intressant. Om det kommer det mera, det talade språket får vänta.