lördag 20 juni 2020

Om Sv Akademiens ordboksredaktion: ”En form av populism”.

Svenska Akademien. Retar mig. Just i detta sammanhang enbart för deras behandling av det svenska språket. Visserligen är undertecknad ingen expert, men ändå, det är lätt att känna igen lössen på gången. Om detta bildliga uttryck är obekant så slå gärna upp det, annars låter det brutalt på ett sätt som denna mjäkiga tid inte klarar av.

SAOB och SO är påfallande ofta folkstyrda, eller hur man ska uttrycka saken. Studerar man nya ord i dessa listor, liksom dem som åker ut, anar man en agenda (nej, är inte sverigedemokrat). Tillfälliga populäruttryck tas in fast det är uppenbart att de bara kommer att överleva något år. Av seriösa ordboksredaktioner känns det hela lite njaa eller mjaa.

Oavsett detta har man hos den del av akademien som sysslar med ordböckerna lagt sig till med andra fåter (felsteg, av franska faute, finns med i SAOB som visst är något att hålla sig i också).

För dessa ska här redogöras. I ett kontaktformulär på sajten https://svenska.se/tre/ om vart att vända sig vid språkliga spörsmål står:

Värksamhet, rägn och pängar — varför skrivs det så?
Detta är den vanligaste frågan vi får till SAOB-redaktionen. Stavningen med ä beror på att det korta e-ljudet skrevs så i vissa fall från ca 1919 till 1962. 


Det språkhistoriska aspekten används ibland på ett tveksamt sätt. Det tycks vara svårt att hålla enhetliga och skapligt tidsadekvata bestämmelser angående ords användning och stavning. På senare år har ”språkvårdande” verksamheter verkat anse att om ett ord belagts från 1657 eller 1786 så är det fritt fram. Inte för att man här uppmanar till att skriva "rägn", men jag vet av erfarenhet att det gärna hänvisas till uråldrig användning/stavning i SAOB (om man t ex klagar på ett språkbruk hos SVT/SR). Formuleringen kring ä-e-växlingen ovan låter lite tendentiös. Vilket leder vidare till nästa fåt (i mina hemtrakter sa vi ”fåta” i singular). På nyss nämnda sajt (förträfflig annars) läggs en liten blänkare in åt den som i själva verket vill veta stavningen av (exempelvis) ”vittja, schabrak” och ”kakofoni”. Just i dag står där:

Använd sökrutan för att slå upp ord.
Eller läs det här slumpvalda ordet: tendentiös


Ålrajt. Detta provocerar mig något våldsamt. Om jag vill slå upp ”kakofoni” varför i herrans namn ska jag då ”läsa” ordet ”tendentiös”? Och vadå ”läsa” ordet? Jag skulle motvilligt förstå ”slå upp” ordet ”tendentiös”, fast det vore lika obegripligt egentligen. Jag har ju för i fanken gått in på sidan med en annan avsikt!!! Dessutom finns inte ordet ”slumpvald” i någon form i någon av de tre ordböckerna. Det brukar heta ”slumpvis vald”.

En språkilsken person i min bekantskapskrets sa om tilltaget: ”Detta är en form av populism”.