Är det slut på fornstora dar, när nu ärrat ditt namn går över jorden?

Någon enstaka gång upphör grymtandena över modersmålets fördärv: här kommer i stället några lösa tankar om det som brukar kallas Sverigebilden.

 

Det är slående hur lika individer och länder uppfattar sig: ”jag får inga likes, fan vad jag känner mig oälskad!” Så tänker undertecknad om senaste veckornas självoälskan (försök inte slå upp, det existerar inte!). Alla slags medier har varit fulla av andra länders åsikter om Sverige. Främst har det gällt hanteringen av coronaviruset och Palmemordet.

Och här sitter en annan utan vare sig extrem kärlek eller ohejdat förakt inför fäderneslandet. Samma känsla råder inför andra länder, ens kunskaper måste vara mycket stora för att man ska kunna älska/hata dem. Oftast gäller det även människor – om man nu tänker efter noga. 

Och en sak till: Så in i helskotta intresserade är nog inte andra av alla VÅRA STORA MISSLYCKANDEN. Om alla på hela jorden slutade bete sig som socialamedierbesatta galningar, vore det i sig en framgångssaga för världen. För som bekant går det att leta fram vilken bild som helst av vem/vad som helst.

Roande var en finlandssvensk kvinnas tankar om svenskars förhållande till sin flagga. Jämfört med vad som är brukligt i Finland nyttjar vi denna symbol flitigt, ansåg hon. Om man tänker efter är det kanske så, och inte bara i skolavslutningstid. Ger tyskarna bort blommor och paket med band i svart, gult och rött? Japaner och danskar med vita och röda? Man får forska i saken.