Det är lätt att få på moppo om man kallar vissa uttryckssätt ”bättre” än andra. Den s k lättkränktheten firar ju triumfer. Tar ändå risken genom att tjata om att man skulle kunna anse att skapligt renommerade tidskrifter bör använda (här kommer det!) ett ”bra” eller ”bättre” språk. Ett som är ”korrekt” (förlåt igen då, för denna impertinenta anmärkning)!
Så här skrev tidskriften i en bildtext: ”Fred i vår tid: inte” Artikeln handlade, som man i och för sig kan räkna ut, om en politisk varhärd (israelisk-palestinska konflikten). Till en del är förstås bildtexten smålistig, alltså en översättning av brittiske premiärministern Chamberlains yttrande 1938 (han lär egentligen ha sagt ”peace for our time”, inte ”in”). Det är med ”inte” som eländet bryter ut.
Utan att ha på fötter skriver jag här några privatpersonliga iakttagelser. Har sett hur, i engelskspråkiga sammanhang, neutrala konstateranden, t ex ”it’s a nice, hot summer’s day” upphävs av ett ironiskt, efterställt ”not”. Så här: ”It’s a nice, hot summer’s day. Not”
När det gäller engelska är det lätt att tänka ”kör i vind”, för det kan mycket väl vara ett enkelt, begripligt eller överenskommet sätt att uttrycka saken. Dock känns det tveksamt att dra in det här ”inte-t” i svenskan.
Här kommer det igen: ”Fred i vår tid: inte” Visst misstänker man det gamla vanliga kopierandet från engelska? Om man vill använda en liknande snabb eller överraskande effekt vill jag föreslå: ”Fred i vår tid? Nej”
Men det är väl ingen som skiter i det. (Förklaring till denna sista mening i morgon…)
