fredag 9 oktober 2020

Det finns måtta på hur gamla ord man ska börja återanvända

I dag blir det mest citat från andra! På Svenska Akademiens hemsida förklaras skillnaden mellan de två mest kända ordböckerna: ”SAOB, är en omfångsrik historisk ordbok över svenska språket från 1521 till våra dagar och innehåller ca 490 000 ord.” En diger sak, m a o, och ännu inte färdigskriven. Den kortare SAOL, å sin sida, är ”en koncentrerad ordlista med en begränsad mängd ordförklaringar i ett band och innehåller ca 126 000 ord.”

När den uppdateras försvinner många ord och på hemsidan står det som undertecknad ibland känner av: ”En del av oss kanske saknar dessa vanligen ålderdomliga ord. Det bör då sägas att SAOL i första hand ska vara en ordlista över det levande svenska ordförrådet.”

Med detta sagt fortsätter nu beskrivningen av vad en ”husfru” (gårdagens inlägg) är (Ur SAOB): ”1) (numera föga brukligt) matmoder, ’fru i huset’, värdinna” Belägg finns från 1538, 1898 och 1905. ”2) (ngns) maka (eller änka), fru; urspr. om mycket högtstående persons gemål”. Beläggen här är från 1527, 1636 och 1864. ”3) (gift eller ogift) kvinna som (på större slott o. d.) har uppsikt över silver, linneförråd o. övriga husgeråd.” Ja, och så en massa gamla belägg.

Och så kommer vi till betydelsen av den ”huskvinna” som nämndes i går: ”backstugusitterska” är det första. Från 1550 är citatet ”En ’husqvinna’ skattade för sin enda ko”. Fler citat: ”En ringa husqvinnas .. son af oäkta börd.” En annan betydelse är ”kvinna som ngn har i sitt hus; särsk. om hustru l. hushållerska.” Till detta fogades ett exempel från1653.

Förtjust i många gamla, för att inte säga åldriga, ord, får jag nog tillstå att min gräns går husfruar och huskvinnor.