Folks minne är ungefär som allt annat: olika för varje individ. Mitt är också olika och i sanning inte så vidare värst, men mitt specialintresse har gjort att jag minns första gången jag hört eller läst något (för mig) avvikande. Så t ex när en numera mycket uppburen morgontidningsjournalist använde begreppet ”klä ner sig”.
Det verkar ha hamnat i var mans mun, men jag skulle kunna sätta en stor summa pengar på att det inte har så många år på nacken. Men visst inser jag vitsen: man klär ju upp sig. Och på sig och om sig och ut sig. Man kan även klä in saker. Jodå, men jag kommer aldrig att säga ”klä ner” utan hitta på nåt annat. Tragiskt tjurskallig.
Men partikelverb, som det handlar om, är en favorit. På bloggen har man kunnat följa vreden över alla verb med upp. Och vad gäller ner så har vi ”stänga ner” som också har en partikel för mycket. Stänga betyder stänga! Däremot är lattjo nog ”stänga till” en annan femma.
Sånt här finlir kan alla med svenska som modersmål (eller de som har ett annat modersmål och lärt sig svenska som små barn eller gjort ett jättejobb!). Vill man ändå läsa om de här små prepositionerna och adverben som tillsamman med ett verb bildar det som kallas partikelverb (rättvist nog) så finns en sida (utan dekorationer och bjäfs och flört). Den heter ”Om svenska” (bara det) och skrivs av en som heter Adam samt kommer att citeras från i nästa inlägg.
Just nu håller vissa komplikationer med Word få mig att vilja ge upp, lägga av, sticka i väg, fly bort och törna in (det sista skrev jag bara för att det låter kul). Men här ska hängas i.
