”Ingen läser väl bloggar längre, eller skriver dem", sa den här ungdomen ifråga, och tipsade mig om en podd. Jag är så gammal att jag känner folk som skrattar – eller gråter – när de hör ord som podd, blogg, vlogg och app. En av bloggens informanter illvrålar av det sistnämnda: ”Jag vill inte ha nån JÄVLA app”, kan han skrika, när någon påstår det vara nödvändigt.
Men det var inte dagens ämne, även om generationsglappet (jag säger aldrig ”gap”, för det finns en massa svenska ord för det engelska ”gap” – gäpp – som blivit gängse uttryck för klyfta, glapp m fl) kommer att dyka upp igen.
Ungdomen tipsade om en podd och ett ämne som skulle öka min fördomsfrihet och minska min inskränkthet. Vi struntar i ämnet, men hur fanken tror folk (det var inte purunga människor som samtalade) att de ska nå fler lyssnare än dem som tycker att saker är ”sååå 2013” när de talar ett språk som kräver en märklig flerspråkighet.
Under loppet av några minuter pratade podddeltagarna om att någon skulle ”outas”, en annan ”bustas” och att något var ”outlandish”. Jag klarar det här språket än så länge, bl a beroende på alla ungdomar i närheten som tvingar mig. Men har man inte såna runt sig så blir det mesta outlandish, vill jag lova!
”Outas” är, skulle jag säga, ”avslöjas”. Uttalet blir ”autas”. Än värre är ”bustas” vilket låter som ”bastas”. Betydelsen (i det här fallet) är ”gripen” (av polis). ”Outlandish”, slutligen, betyder ”främmande, bisarr” och är (tror jag utan att kolla) släkt med vårt ord ”utländsk”, vilket varit fel att säga just i sammanhanget. Vinner gör engelskan, utspritsad lite random över svenskan .
Men det var inte dagens ämne, även om generationsglappet (jag säger aldrig ”gap”, för det finns en massa svenska ord för det engelska ”gap” – gäpp – som blivit gängse uttryck för klyfta, glapp m fl) kommer att dyka upp igen.
Ungdomen tipsade om en podd och ett ämne som skulle öka min fördomsfrihet och minska min inskränkthet. Vi struntar i ämnet, men hur fanken tror folk (det var inte purunga människor som samtalade) att de ska nå fler lyssnare än dem som tycker att saker är ”sååå 2013” när de talar ett språk som kräver en märklig flerspråkighet.
Under loppet av några minuter pratade podddeltagarna om att någon skulle ”outas”, en annan ”bustas” och att något var ”outlandish”. Jag klarar det här språket än så länge, bl a beroende på alla ungdomar i närheten som tvingar mig. Men har man inte såna runt sig så blir det mesta outlandish, vill jag lova!
”Outas” är, skulle jag säga, ”avslöjas”. Uttalet blir ”autas”. Än värre är ”bustas” vilket låter som ”bastas”. Betydelsen (i det här fallet) är ”gripen” (av polis). ”Outlandish”, slutligen, betyder ”främmande, bisarr” och är (tror jag utan att kolla) släkt med vårt ord ”utländsk”, vilket varit fel att säga just i sammanhanget. Vinner gör engelskan, utspritsad lite random över svenskan .
PS De tre d-na i "podddeltagarna" är avsiktligt för att påmina om Pekka Langers påhitt Natttuppen, sååå 1954
