Vad ska man kalla sådant som inte är riktigt som det ska?

Ibland blir rätt simpla (och med det menar jag enkla) begrepp plötsligt svåra att handskas med. Ett ord som ”avvikelse” har dykt upp allt oftare, i alla fall i min närhet . Mest frapperande var häromdagen när jag hörde en mor säga om sitt barn att detta inte var så noga med att notera ”avvikelser” i skolschemat. ”Och vilken kamrersutbildning går din 12-åring i?”, tänkte jag fråga. För det som avsågs just i det här sammanhanget var ”ändringar”.  

Varje gång man sätter sig att fördjupa sin kunskap om ord och begrepp som bytts mot något annat (ja, som man själv anser, alltså), kan det kännas som om man legat på havets botten och fiskats upp och in i en annan värld.

Och i sanningens namn var denna avvikelse inte den första. Ordet har flugit omkring en tid och framför allt använts som term i vården. Felbehandlingar, vårdskador och andra misstag, ja, t o m sådant som skulle kunna bli till felbehandling och andra misstag, kallas inom vården för ”avvikelser”.

I Vårdhandboken (som "säkerställer god och säker vård på lika villkor") står att läsa om ”avvikelsehantering”. Det innebär bland annat att man för in avvikelserna i en så kallad avvikelserapport som "bör skrivas så snabbt som möjligt i ett avvikelserapporteringssystem". 

Mer i morgon om språket hos en yrkesgrupp som vården (i detta fall). Och yrkesgrupp heter nog förresten ”profession” idag. Det kommer att behövas tolkar, tro mig, tolkar som kan översätta äldre och nyare svenska åt bägge håll där det behövs.