Det är inte alla som bryr sig så mycket om språket. I alla fall inte så intensivt som somliga. Och dessa kan framstå som petiga. Som jag själv t ex. Ofta blir det på det viset med språkliga fel, alltså det vi petiga anser vara fel, att det också låter lite kul. Så läste jag häromdagen om en ung person som sökte bostad och formulerade sig så här: ”Välstädad student söker lägenhet”.
Förmodligen
var studenten medveten om att man kan säga ”hon är en mycket städad person”.
Vill man då ta i och betona hur in i bänken skötsam man är så kanske det ligger
nära till hands att klämma dit ett ”väl-” som förstärkningsord.
Men ett
språk går sina egna vägar och i just svenska är det av gammal hävd så att människor
inte är välstädade, hur ordentliga de än är. Det kan däremot lägenheten bli,
och särskilt om en städad person flyttar in i den. Den välstädade studenten,
däremot, får en att se framför sig en bild av hur mamman (eller pappan, nu ska
vi inte vara såna) stått och dammat av samt putsat upp studenten innan
denne/denna for iväg till sin studieort.
