Vi kan inte värja oss. Systemfelet tar över. Och med systemfel avser jag att vi alla talar varsitt främmande språk. I en värld som hyllar kommunikation, är inte det ironiskt? Jag har block liggande här och där, pappersblock, och skriver ner sådant jag hör eller läser. Det här sker utan åtskillnad i gravhetsgrad – allt är av karaktären att det avviker från det språk jag lärt mig tala samt arbetat med och på.
Denna blogg skrivs mer av förtvivlan än ilska. Det låter naturligtvis argt emellanåt. Jag ser mig inte som en språkpolis, snarare då språkvårdare. Men med de mer officiella, ”riktiga”, utövarna av språkvård har jag påfallande lite gemensamt. Så kan det gå i en individualiserad värld.
En snabb blick på det block som ligger bredvid den stationära datorn: här finns två nerkrafsade meningar. De hör till bevisen på att en annan grammatik tagit över svenska språket. Och jovisst, det här ser så litet och oförargligt ut, taget exempel för exempel. Men det kommer att innebära problem för dem som ska formulera framtidens regler för svenskan. De senare kommer nämligen att få bytas ut ständigt. De förra också.
Här är meningarna: ”trots att alla åtta föreställningar är utsålda” och ”hennes skilsmässa med NN”. Låter inte så farligt, eller hur?
*Har inte hört ordet ”problemkomplex” användas på länge, förresten
