I förrgår antydde jag att ämnet ”korrekturläsning i efterhand” skulle tas upp. Egentligen är detta så upprörande att jag gått runt och kraftsamlat – samlat kraft, sa vi förr – för att någorlunda kunna beskriva kärnan i ett gigantiskt problem.
Visst har papperstidningar
avdelningar som ”Vi rättar”, men detta ska handla om digitala nyhetssidor
eftersom de har större inflytande över fler läsare än den gamla sortens blaskor.
Det började
med att många tidningar bad läsarna om hjälp: ”Rapportera in felaktigheter till
oss”. Där vacklade det förr så omhuldade (jag vet att den frasen återkommer i
bloggen!) trovärdighetsbegreppet. Första gången jag läste en sådan bön, tänkte
jag: Jahapp, där rök den trovärdighet de brukar beskriva som punkt ett i sin
verksamhet!
Förstå nu detta
på rätt sätt: Det är klart att fel kan smyga sig in. De kan också smyga sig ut,
vet jag som gammal korrekturläsare. Vi missade naturligtvis ett och annat. Men
grundtanken var att en journalist först skulle återge en händelse/ett förlopp så
nära den berömda sanningen som möjligt, objektivitet, brukade man tala om. Sen
skulle en redigerare och korrekturläsare granska respektive ställa upp nyheten
i fråga på en sida.
Vilken ordning
detta skedde i efter att en artikel skrivits, varierade med olika
framställningssätt. I den bästa av tider passerade texten följande: skribent,
redigerare, korrekturläsare, om-/sidbrytare. Inalles fyra ställen där texten
tittades på av olika yrkesgrupper och individer.
På nätet ser
jag ofta felaktigheter, som bekant. Ibland korrigeras de i efterhand, ibland
inte. Ofta åker de – kanske för evigt – ut i den digitala världen där de ligger kvar okorrigerade. Alla vet hur lätt ett fel ”sätter sig”. I den analoga och
kroppsliga världen kan rykten ställa till det för folk. ”Ingen rök utan eld”,
säger man, och vissa märks för livet av en lögn.
Slänger man
ut felaktigheter i medier, hur digitala och därmed ”ändringsbara” de än må vara, går det så här:
En person som läst något felaktigt återkommer sällan till samma text. Skadan är
alltså skedd och man närmar sig, om än oavsiktligt, det som en i dagarna aktuell president brukar gasta
om: fake news. Exempel i morgon.
