Är det nåt man får slängt i plytet när man är jag så är det frasen ”språk förändras” (sen brukar den som säger så tillägga ”över tid”, vilket är översättningssvenska och betyder ”med tiden”).
Jodå. Det ska gudarna veta. Det gäller inte bara individers språk i största allmänhet utan även vissa yrkesgruppers och som ofta skiljer sig från det folk i största allmänhet talar. I ett nyhetsprogram häromdagen blev det smärtsamt tydligt hur ett ord som ”avvikelse” uppfattades olika. En tidningsreporter som granskat vad som i våras skedde med covid-19-sjuka från äldreboenden diskuterade med en chefläkare. Den senare sa att ”det skett avvikelser” beträffande bedömningen av hur de sjuka skulle vårdas.
Då tog tv-journalisten till orda och sa, ganska skarpt, ”avvikelser talar du om, men NN (den kritiserande reportern) talar om människor som dött”.
Det var så att säga pudelns kärna. Tittaren/lyssnaren fick på ett tydligt sätt erfara hur ett jobbspråk, en jargong, om man så vill, lät otäckt cyniskt. På samma sätt reagerar många inför ”brukare, ”kunder”, m fl ord som betecknar människor.
I dessa sammanhang vore det önskvärt med en tolk som förklarade för dem som verkar inta helt motsatta åsikter vad begrepp, beteckningar och glosor egentligen står för. Jag är vanligen själv den som skriver (eller skriker) om byråkrat- och jargongord, men vill påminna om att de som använder dem kanske inte är onda.
Många sådana ”yrkesspråk” kan låta oerhört illa när de hamnar utanför skråets väggar.
