 |
| Husmodern förbereder en körsbärssoppa |
Nu bar det sig inte bättre än att ett kombinerat etablissemang (restaurang plus spa) annonserade om ledig plats för en ”husfru”.
Man vill, ty så bjuder ordet självt, utbrista: ”Vafalls?”
Låt oss grubbla en smula över denna titel. Det tycks vimla av olika slags husdamer i vår samtid. Några av dem har nog med engelska beteckningar att göra. Ta t ex alla dessa tv-program i vilka man får följa livet (?) hos diverse housewives. De ser inte riktigt ut som hemmafruarna på min gata i barndomens halvstora stad på 50- och 60-talen, men en mängd lexikon (av olika åldrar) tycks vara överens, engelska housewife betyder på svenska hemmafru.
För ett par år sen rörde en ung kvinnlig journalist om i hushållsgrytorna genom att deklarera att hon ville vara ”huskvinna”. Nu börjar det bli knepigt. Själv har jag nog aldrig varit att betrakta som hemmafru på det sätt jag tolkar ordet, däremot har jag varit huskvinna eftersom jag varit en kvinna i ett hus. Ja, lägenhet, då, men det får finnas måtta på alla dessa ord. Tänker inte introducera ordet lägenhetskvinna dessutom.
Men hur kommer husfrun in i det hela, och vilken typ av hus kommer hon in i? Vi får slå i historiska ordboken SAOB. Det kan inte ha undgått någon att sbråkbloggaren brukar yttra sig ironiskt om de ”språkvetare” som nyligen börjat kasta sig över SAOB. Detta i akt och mening att legitimera åldriga uttryck: ”Titta, de har ju funnits i svenskan, så det är bara att använda dem!” Det är klart att det finns en poäng i detta, men ”språkvetarna” går till överdrift. Svenska Akademien har på sin hemsida en rubrik som lyder: ”SAOB är inte SAOL”. Mer om dessa båda i morgon, liksom om husfrun.
