Den som har skaplig hörsel noterar att svenskan låter väldigt olika beroende på om den talas av en arabisk-, tysk-, mandarin- eller spanskspråkig. Brytning har att göra med talarens förmåga att lära sig ett språks lexikala och grammatiska del samt ”härma” detta språks ljud.
En del klarar det bra, andra inte. En normal människa drar inga slutsatser av en sådan förmåga, den kan jämföras med att kunna spela blockflöjt eller åka skridsko. Frågan är varför SR/SVT framhärdar i att ”återspegla” det faktum att man ska ha medarbetare som bryter bara för att en massa människor gör det.
Det här drabbar många lyssnare som har svårt att uppfatta vad som sägs, och det gäller inte minst dem som har ett annat modersmål och då måste tolka och förstå en massa varianter av svenska – också sådana som de kanske inte bör lära sig i främsta rummet.
I Tyskland finns en massa människor med utländsk härkomst. Många av dem jobbar inom medievärlden. Med det tycks självklart att de talar en ”obruten” tyska, enligt bloggens sagespersoner. Dessa medier vill väl nå så många som möjligt med sina sändningar. Tilläggas måste att det säkert finns fler länder där man resonerar så.
I värsta fall spär SVT/SR på en – visserligen felaktig, men dock – ovilja och den främlingsfientlighet man tror sig bekämpa. Man tillskriver förresten lyssnarna/tittarna den med sin skriv-på-näsan-kommentar (se citat i gårdagens inlägg).
