Fast det kan förstås hända att någon ungdom i familjekretsen plötsligt får höra ett ”öppöppöpp” när den säger något i stil med: ”Hon sa det här framför barnen”. Ungdomen i fråga tvingas då på en lektion i skillnaden mellan ”inför” och ”framför”, ett språkligt finlir som borde ses som värdefulla distinktioner att behålla.
Annars var dagens ujujujuj något som en nyhetsuppläsare i morse fick till. Nja, fick till och fick till, det är inte första (eller sista, tyvärr) gången frasen yttras. Hör och rys: ”… hans dåliga psykiska mående…”
Handordboken Svenskt språkbruk (visserligen från 2003, men…) har inte med ”mående” alls. Ordet har förekommit som andra delen i glosaorna ”välmående” och "illamående", men ett ensamt "mående” har tamejtusan inte funnit länge innan det plötsligt blev oerhört välanvänt.
En invändning till. Om man nu prompt ska använda ”mående”, bör då inte konstruktionen vara: ”hans psykiskt dåliga mående”? Men bry er för all del inte om det, huvudsaken är ju att man förstår. Det är ju ändå bara sådär en sju procent i ett samtal som är rent verbalt, resten är tonfall och kroppsspråk och det har vi väldigt lite av i denna blogg.
