Som bekant har det svenska språket (i likhet med de flesta andra) påverkats från andra håll under tidens lopp. Speciellt kom tyska att prägla svenskan i samband med Hansaförbundet på 1300-talet och framgent. Många ord i vår tids språk har stora likheter med sina tyska motsvarigheter. De finns numera inom den vardagliga men även administrativa sfären.
Ett andra stort inflytande stod franska för: det handlade mest om ord och termer från 1700-talets kulturvärld (och fortsatte så länge Frankrike var förebild inom området).
Sen vete fanken när engelska började ta över rejält, antagligen var det vid mitten av 1900-talet. Inte så att undertecknad vurmar särskilt för tyska, men det är trist att se månghundraåriga ord och uttryck i allt snabbare takt bytas ut mot engelska varianter.
Effekten är slående, särskilt för den som talat och skrivit svenska under flera decennier. Följande rubrik tillika citat i en lokaltidning låter märklig för många: ”Vi gläds åt där det är höga siffror och arbetar med att förbättra oss där vi sticker ut åt andra hållet.” Första delen av meningen går att förstå, men hur gör man när man förbättrar sig ”där man sticker ut åt andra hållet”? Vad som antagligen menas är ”där vi utmärker oss i fel riktning” eller ”skiljer ut oss negativt” eller något ännu bättre.
De flesta väljer i dag att beskriva något som utmärker sig med formuleringen ”står ut” eller ”sticker ut”. Det blir ofta oavsiktligt skojigt när man direktöversätter den vanliga engelska frasen ”stand out”.
”Utmärka sig” ges i SO definitionen ”märkas genom särskilda egenskaper”. Och dessa kan vara såväl positiva som negativa.
