Så här har gick mina associationer nu senast: I en radiotrailer (reklam för kommande program) som spelats ett STORT antal gånger under våren har meddelats att det snart blir Sommar i P1. Berööörande berättelser har utlovats. Halvvägs in i det STORA antalet önskade man att ordalydelsen kunde ha ändrats en aning någon gång. (Egenreklamen i SVT är lika störande.)
Likheten mellan Sommar med Melodifestivalen är slående: först ett tjat i månader om att det snart börjar. Sen ska kärnverksamheten blåsas upp och dras ut på tiden. Artisterna recenseras i alla medier, liksom deras låtar, kläder och dansålanden. Många sjunger om sina liv, det blir mycket berööörande där, gärna om mobbning, utanförskap och våld. Medierna hakar på och gör reportage om artisternas respektive livsberättelser (ganska nytt ord).
När eländet äntligen slutat tar nuförtiden Sommar i P1 vid. Borta är den tid då dessa pratare bara pratade sitt prat och vi lyssnare sen sinsemellan kunde diskutera programmen.
Efter tugget om att det kommer att börja åker presentationerna av alla talare ut (i fler medier än bara radion). Och så tar precis samma karusell vid som är fallet med Melodifestivalen. Var pratet bra eller dåligt? Recensenterna tar ifrån tårna och överträffar litteraturkritiken. Och så ner i de berööörande livsberättelserna och harva igenom var och en av dem i, f a, tidningar av alla modischanger. Hela alltet växer bortom det som skulle vara lättsam och allvarsam underhållning och blir en evighetsmaskin driven av ”berörande innehåll”
*Läsaren känner väl till hur P1 beskriver sig: ”talat innehåll om samhälle, kultur och vetenskap”. Talat innehåll, man tackar, det är inte kattkiss, det.
