Det finns en vits med att de flesta i ett land är överens om språket

”Är alla lika spritt gladare som du?” Sa en journalist i radion. Jag hoppade högt. Det är en vana och en förbannelse att hålla på och reagera så här. Ni förstår själva. Eftersom det här händer dagligen och stundligen är folk i närheten o-e-r-h-ö-r-t trötta på mig. Den som läser bloggen kanske också.

Men tänk då på hur det är att vara jag (svag, gnällig, grälsjuk röst): den som sitter på andra sidan. Men! Det kan aldrig nog upprepas att jag inte bryr mig om hur gemene man (som ofta är vare sig gemen eller man) talar eller skriver. Det enda man kan begära är att de som jobbar inom medier har lärts upp i en svenska som är överenskommen mellan så många som möjligt som har haft den överenskommelsen länge.

Det finns ett uttryck som heter ”hen var spritt språngande galen”. Man kan även säga ”hen är spritt galen”. Uttrycket har av hävd (det kanske retar någon, men så ser språk ut) använts om ”galen, ny” och ”naken”. Man kan alltså vara ”spritt (språngande) galen, naken” eller ”ny”. Betydelsen hos ”spritt” (som är ett adverb) sägs vara ”alldeles, eller ”sprillans” (om man har lust att hålla sig till en liknande konstruktion).

Men att vara ”spritt gladare” funkar inte. Ja, man KAN förstås säga är du ”alldeles gladare”, som en synonym skulle låta, men då bryter man mot vad de flesta har lärt sig.
Förmodligen är det få som bryr sig.