Egentligen räcker det med andra informationskällor för att förse en med mer än nog av, exempelvis, mänsklig kääärlek (se gårdagen). I en konsertlokal eller på ett torg där något behjärtansvärt pågår, kan folk utbrista i ett: ”Det är så mycket kärlek här”.
Av ett sådant korthugget samt kvalmigt yttrande får undertecknad spader. Vadå ”det är så mycket kärlek”? Vad betyder det? Att det är en trevlig, positiv, angenäm, mysig, glad, sympatisk, vänlig m m stämning på stället ifråga?
Som för att understryka färglösheten hos en utsaga av nyss nämnda sort, kan den talande även forma ett hjärta med sina händer. Det är inte heller ovanligt, utan så in i bänken ofta förekommande att man tänker: MEN GÖR ELLER SÄG NÅGOT ANNAT FÖR GUDS SKULL!
Och när vi nu ändå är inne på avdelningen där-innehållet-i-orden-tackat-och-gått-för-länge-sen kan även en annan ”uppskattande” mening nämnas: "Tack för att du finns".
Jag ber läsaren: lyssna på den! Vem tackas? Jo, tacket riktas till ett DU. Så långt är jag med. Men ”för att du finns”? Vet inte hur det är med mänskligheten i stort, men det ligger det väl närmre till hands att tacka föräldrar för att deras barn finns? Och även om det inte var deras ursprungliga avsikt så är det väl ändå tack vare dem man finns till? Om nu rätt ska vara rätt.
