Det skorrar felaktigt, fast visst fattar man att det är en smaksak och har som allt annat med inlärning och/eller vana att göra. Själv känner jag alltså samma ovilja inför det uttrycket som inför ”småfolk” (se igår). Och även om det låter lika illa för många framhärdar jag med ”den vanliga människan”, som alltså i mina öron inte har ett uns av nedsättande klang.
Svårt det här. Men man är inte ensam om starka känslor inför dessa formuleringar. Vid en sökning på ”den lilla människan” dök en hel konversation från 2010 upp på sajten Language Log. Den tycks ha satts i gång av ett uttalande på engelska från Carl-Henric Svanberg, en tidigare svensk styrelseordförande för BP.
Vagt dyker ett minne upp av en storm kring detta och nu är det lätt att skaffa sig en bild av hela ”fadäsen” på nämnda sajt (som skrivs på engelska). Dock är det svårt att i bloggen försöka summera den livliga debatten om vad språkliga misstag kan ställa till.
Annars mycket sträng och stelbent i den här typen av frågor anlägger jag en betydligt mildare inställning än vanligt. Läs den spännande upplösningen i morgon!
