fredag 29 oktober 2021

En uppvisning i rappakalja om drägg, avskum och annat patrask

Det som kallas språkvård har blivit mera av ordskoj och ploj (jojo, det är ett gammalt slangord), etymologiska utgrävningar och flabb åt vad människor sagt förr. Själv hyser jag en önskan om – det anses väl pretentiöst, förstås – RIKTIG (förlåt då, för fanken) språkvård: normering, råd och förklaringar. Alltså något mer än ”tja, så här verkar det som om man säger i dag”.

Bloggen sörjer det språk som försvinner, de mängder av variationer på svenska som kan användas för nuvarande slentrianöversatta uttryck som ”det såg jag inte komma”. Jag tar inga fler exempel, bloggen är proppad med såna här frasbyggstenar som håller på att konstruera om människan till en förutsägbar pratmaskin. Därmed underlättas även hopkopplingen av henne med artificiell s k intelligens.

Det var en lång ursäkt för att ändå dyka ner i ett kul ord (som användes i bloggen häromdan): rappakalja. I den artikel som skrivits (1956) om ordet i SAOB ges som första beskrivning: ”finskt dräggblandat svagdricka; äv. (numera föga brukligt) dels: dåligt svagdricka, dels allmännare: osmaklig eller usel (alkoholhaltig) dryck”.

Först längre ner kommer synonymer som ”struntprat, galliamatias, dravel”. En svensk av i dag undrar kanske över ”dräggblandat”. Slår man då upp ”drägg” är första förklaringen (skriven 1922) ”grums m. m. som sjunker (sjunkit) till bottnen af en vätska”.

Längre fram får "drägg" även beteckna personer, och här finns synonymer som ”slödder, afskum, patrask”. Man får känslan av att invektiven i vår tids sociala medier är ganska fantasilösa och upprepade, men i SAOB finns som synes att ösa ur!