Det beror dock inte på att individer allmänt sett blivit dummare, nonchalantare eller ointresserade. Anledningen till det torftigare och svårförstådda språket är att det inte värderas som det viktiga verktyg det är.
Fort ska allt gå. Säljas ska såväl ting som idéer. De som känner att de inte hänger med i denna världens snabbhet gör allt vad de kan för att inte verka bakom i dubbel bemärkelse och har då lättare att acceptera halvspråkighet.
Och barn som inte undervisats på allvar i sina modersmål, inte haft en omgivning som brytt sig, där föräldrar, skola, tidningar, radio och tv inte lagt sig vinn om ett bra språk – hur ska de lära sig? Men även de äldre av oss som utsatts för kraftfullare språkinnötning kan stöta på patrull.
Före talsyntensens genombrott jobbade jag lite med inläsning av texter för synskadade. Det var lärorikt. Emellanåt läste jag fel och tvingades redigera bort eländet. Vid sökandet efter felläsningen var det lätt att hitta andra misstag: konstiga betoningar eller annat man klantat till. Trots känslan i förstone av att allt flutit på felfritt.
Jag bara säger det. Som en ödmjuk inledning till nästa klagomål på en medmänniska.
