I skolan var det svårt att skilja på ordklasser och satsdelar tills nån klyftig person förklarade att ordklasserna är språkets byggstenar och satsdelarna beskriver sättet man fogar dem samman på.
Nu börjar vårt modersmål likna vilket fuskbygge som helst. Otaliga varianter för att forma svenska meningar försvinner p g a den nya blockpolitiken, höll jag på att skriva. "Blocken" utgörs av omtuggade fraser i stil med ”vi måste bygga nya lösningar, han lyfter frågan, vi ska titta på det här, hon lever sin dröm, de såg det inte komma”. De har satt sig i hjärnbarken på folk och i samma bark kretas ett oräkneligt antal personligt formulerade meningar bort.
Orden – de gamla byggstenarna – som skapade språket förr (till för några decennier sedan!) blir färre, de nya "blocken" fler och mer fyrkantiga. Så mycket går att märka utan att förstå grammatik.
