Här kommer nu ett exempel som lät så konstigt (men sas så tydligt) att jag skrev ner det. Yttrandet är från en reklamfilm för travsport (läs: -spel) och delvis utspelade sig i äldre tid. En röst sa: ”Det var lite ruffare förr”. Sen fortsatte filmen in i moderna tider med travbanor etc.
Exakt den inspelningen går inte att finna nu, ett par veckor senare. Å andra sidan visar en googling att ett antal svenskar använt adjektivet ”ruff” med böjningar som ”rufft” eller ”ruffare”. Man behöver inte vara särskilt språkkunnig för att misstänka att det kan komma från ”rough”. Det roliga i den här kråksången är att någon av dessa användare skriver det självklara – och därvid även rimmar – nämligen att något är ”ruffare och tuffare”.
En vanlig stöld från engelska, alltså. Nu finns ju även ”tough”, men jag tror att vårt ”tuff” ofta kan användas som översättning av såväl ”rough” som ”tough”. Vi har redan ”ruffig” och "rufflare" i svenskan, men med en något annorlunda innebörd: att något är sjavigt, skräpigt eller tvivelaktigt. I SAOB finns ”ruff” endast i egenskap av substantiv, och kan i dessa olika skepnader vara släkt med engelska ”rough” eller ”roof”. Det här visar att man kanske inte ska direktöversätta så himla frejdigt från ett språk och kasta in i ett annat.
Nå. I sökandet efter ordet ”ruffare” hittar jag en annan reklamfilm om trav (på Youtube). Under filmen har någon kommenterat: ”Fasiken så kul att se Thomas G stå ut i denna reklamfilm”.
Min första tanke gick så här: Någon vill berömma denne Thomas G för att han står ut med att göra denna en sån här slags film. Men så här ska det förstås förstås: ”… så kul att se Thomas G utmärka sig i denna reklamfilm".
Det är på dylika sätt vi går mer och mer vilse i språket. Och tvingas bli tolkar.
