söndag 10 oktober 2021

Ett inlägg fullt av (eller fyllt med) truismer, klichéer och plattityder

En enstaka individs språkliga makt är inte mycket att hurra för. Det enda man själv kan göra (om man är intresserad) är att lyssna på hur de talar som man sätter något värde på. Vars och ens språk skapas vidare av dem som skriver. Och om ords och meningars innebörd tilltalar en och/eller låter vettiga anammar man dem antagligen.

Det är väl så här livet begås (kom ihåg verbet ”begå” till nästa inlägg). Själv kan jag varken tala, skriva eller förstå fotboll – ja, utom bollen själv då, den sägs vara rund*. På samma sätt som folk pikar mig för språkjox pikar jag dem som gillar att joxa med trasan. Eller än värre: tittar på andra som gör det.

Det är så här vi människor får träna oss på förståelse, ödmjukhet, empati (detta söndernötta ord) och en massa annat fint. Vi måste acceptera andras intressen (om de inte är rent skadliga).

Vad gäller fotboll verkar regler vara viktiga. En författare som skrivit ett stort verk om människan (Sapiens), påpekar att fotboll kan spelas av individer som inte talar samma språk: regler åstadkommer detta.

Nu tycker jag, min tråkiga fan, att detsamma borde gälla all världens språk. Om de som använder dem respekterar sina olika modersmåls viktigaste regler är det en bra förutsättning för att språkanvändarna ska förstå varandra.


* Nu sket sig jämförelsen direkt, plötsligt kom jag på att alla fotbollar inte är runda...