Ofta befinner jag mig i en loop, cirkelbana, kan en svensk kalla den – jag hamnar hos mig själv när jag med ljus och lykta letar efter någon annan som intresserar sig för samma slags språkbruk, samma begrepp och uttryck som dem jag (vanligen) ställer mig frågande inför. Vid nätsökningar hamnar jag allt oftare i min egen blogg. Typisk rättshaverist!
Det kan hända att det går för mig som för ormen i en sån där fyra-rutors-teckning jag såg en gång. Den liknelsen får läsaren förstå bäst läsaren vill! Se den som ett uttryck för ensamhet: är det bara jag som stup i kvarten drabbas av språkliga förskräckelser? Eller finns ens likar bland dem som ännu inte begynt nyttja internetet? Kanske – troligare – är de döda.
Lite smådesperat spanar jag i kristallkulan efter det språk som ska användas i framtiden – med tanke på hur det talas idag: ”Vi måste ta fram åtgärder för att ta tag i situationen här och nu”. Eller så säger någon: ”Det här påverkar folks vardag as we speak”.
De senaste exemplen yttrades av tongivande personer, politiker, journalister eller andra som från diverse ansedda positioner talar till folket.
Den sista meningen, kommer från en ung person som tillfrågades (ute på gatan, av radioreporter) om sin åsikt angående att så många blivit besatta av det egna utseendet: ”Du är en person i världen, gör din sak”. Jag tror han menade: "Äsch, folk får väl göra vad de vill". Men nog låter det MER? Existentiellt-poetiskt, liksom.
