Usch, så tråkigt att hela tiden hänvisa till sig själv, men det kan inte hjälpas. För ett par dar sen skrev jag om det komiska med bilder av personer som ”inte har något med texten att göra”.
I dag var det en av våra allra största tidningar som i en bildtext skriver det förklarande (mja): ”illustrationerna visar inte någon som vittnar i texten”.
Den textraden är inte direkt glasklar. Men man bör inte anklaga någon som jobbar i en bransch där allt måste gå fortare än blixten. Det görs inte här heller. Det SKA finnas skyddsnät. Andra ögon än en skribents eller redigerares bör se över sådant som ska publiceras.
Vad som är konstigt med bildtexten? Ja, jag har inte alltid på fötter när det gäller att beskriva felaktigheter grammatiskt, men i många fall kan jag, precis som många andra med svenska som modersmål, konstruera en mer korrekt variant: ”Personerna på bilden visar inte någon av dem som vittnar om missförhållandena på spelbolaget”.
Att de skrivs om ”i texten” förstår nog de flesta läsare. Själv undrar jag fortfarande över alla bilder som ”inte visar” någon. Är det inte bättre att strunta i såna genrebilder? Att det handlar om människor begriper vi ju.
