I sanningens namn: undertecknad har i sin ungdom ägnat viss tid åt studier, en del ämnen mer, andra mindre. Bl a ett par språk med tillhörande språkhistoria, fonetik och vad-det-nu-var. Till detta får läggas den värsta och bästa erfarenheten av allt: flera års arbete som korrekturläsare.
Men studierna (och snart även jobbet) begicks i den grå forntiden och annat grått, de små hjärncellerna, har vissa problem med SINA erfarenheter. Mycket är väck.
Men den som ger sig fan kommer att själv kunna dra slutsatser av de språk den begagnar sig av. På denna plats brukar bloggaren ägna sig åt utfall mot det myckna, och larviga, förbildligandet (hittade på ordet i detta nu!) av konkreta, verkliga, gripbara, materiella, o s v, o s v, uttryck.
Visst har förfarandet pågått under hela vår språkutveckling, men varför fåna sig och liksom tautologisera (slå upp det i SAOB, haha!!) något som redan är tydligt och – just – konkret?
Exempel på fjantiga uttryck är (ur den VERKLIGA världen) ”Vi tänker att specifikt göra så här” resp ”Hur vill du konkret göra?” Vad sägs om ”Vi tänker göra så här” resp ”Hur vill du göra?”
Den som specifikt och konkret kan förklara vad dessa två ord tillför i meningarna ovan vinner en resa till yttre rymden. Bara för att få lite omväxling till den inre rymd som verkar trång.
 |
| En släkting som stickar mycket har specifikt och konkret gjort denna vackra sjal |
