har visorna tänkt
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men mänskorna skola lyftas i anden.
Skrev Nils Ferlin i slutet av 1930-talet. Han visste inget om hur världen skulle låta binda sig samman med underbara kommunikationsverktyg. Möjligen hade han först gillat idén. I alla fall tills han fått se allehanda tv-inslag – såväl i nyhets- som s k kulturprogram – om att en man på andra sidan Atlanten klippt till en annan man på en filmgala.
Ferlin kan då ha suckat och gett sin efterkommande författarkollega McLuchan rätt – han som sägs ha myntat uttrycket ”the global village”. Visst är det en liten skvallrig by vi bebor när sådant som det nyssnämnda är en av nyheterna och kriget i Ukraina en annan?
Så väldigt lyft i anden känner man sig inte heller av ett radioprogram som handlar om hur lätt det är att tillverka s k deepfakes, filmade avsnitt där det ser ut som om vem som helst sagt vad som helst. Följdriktigt använde också en av dem som behärskar tekniken (men INTE var ute i onda avsikter, ska tilläggas) ”ansikte” som ett kollektivt substantiv, till formen entalsord men som betecknar ett flertal: boskap, mygg, sill.
I en beskrivning av hur man arbetar med mängder av bilder på ansikten (vanligen kända personer) och sedan animerar dem – gör falska filmsnuttar av dem – uttryckte sig personen så här: ”det finns gott om ansikte på nätet”. Ordet förekom flera gånger på samma sätt, ”mycket ansikte”, så det var ingen felsägning.
Det lät precis som ”gott om boskap/ mygg”. Och sedan lades även till att man blurrade dessa använda bilder lite. Blurra är engelska och betyder göra suddig.
