Vissa ord är, liksom annat, korta, men det säger inget om tyngden

Det är trist med dessa ständiga bakåthänvisningar, men ändå: 26 februari handlade bloggen om ett par språkmänniskor som diskuterade prepositionen ”om” (som även kan vara konjunktion, men det får bli en annan dag). De hade utgått från vad de kallade ”mäklarspråk” och att man i sådant skriver ”lägenheten har en yta om…” eller ”en villa om fyra rum”. Båda ansåg ”om” vara ”finare” och märkvärdigare än det ”på” som de förespråkade. (Jag lärde mig ordet ”skrytfena” från detta radioprogram förresten.)

I ”mäklarspråket” kan man se mycket. Det är vanligen inte skrivet av dem som är ute efter stilrena beskrivningar. Här handlar det om att sälja. Men min invändning är att jag själv ofta hört det här om-et användas på precis som sätt som mäklarna gör. Man har väl umgåtts i ”skrytfeniga” grupper, helt enkelt.

Den som googlar får sig själv bekräftad, som bekant. Nu kom bekräftelse från såväl riksdagen (”en summa om ytterligare 100 miljoner kronor”) som ett naturreservat i Knäred (”sjön har en yta om …”). Men ännu viktigare är nog det man hittar i (på?) Wiktionary (fri ordbok skapad av volontärer på samma sätt som Wikipedia) när man söker på ”om”. Där står som punkt 7 under rubriken ”preposition” förklaringen av/till en mängd som uppgår till... Exemplet som ges lyder: Vi tyckte det bästa var att dela in oss i lag om tre.

Jag har alltså använt skrytfenespråk samt hört andra göra det. En sak till: I går inledde jag inlägget med ”det lilla ordet om”. Ja, det är litet – om man ser till antalet bokstäver. Ännu mindre är ”i”. Det säger dock inget om deras vikt i olika sammanhang.