Varningsklockor som både hörs och syns, men hjälper de?

Rädd att bli missförstådd klargör jag här för femtielfte gången att denna blogg inte är ute efter att hänga privatpersoner som använder fel ordoch uttryck och inte kan stava. Med en hård mall skulle man själv vara hängd många gånger. Nej, här gås hårt åt dem som meddelar sig professionellt med allmänheten. Fast de måste i ärlighetens namn också ursäktas då och då.

Så är fallet med den reporter som sa nåt kul, ironiskt nog i programmet Medierna som håller efter – medierna: ”Såg de inga varningsklockor när de gjorde sitt reportage?” Bloggen tog häromsistens upp ”en optisk fråga”. Vi går från optik till audio – eller båda.

Man ser sällan klockor ringa, man hör dem. Men i denna värld är allt möjligt och eftersom reportern sa ”varningsklockor” så kan det förstås vara möjligt att man också ser såna, varningslampor, som förutom ljud kan vara kopplade till röda ljus.

Och när vi ändå vistas inom talets ljud- och ljusregioner kan man kanske passa på att ta upp andra slags varningar eller, åtminstone, påminnelser. Det engelska ordet ”wake up call” heter på svenska ”väckarklocka”.

Den som googlar varianterna inser att väckarklockan snart får skratta åt förgängelsen. Nej, det var förstås ett skämt, man skrattar verkligen inte åt förgängelsen. I vilken form den än sätter in.