I dag blir det inte det vanliga tjatet (de fem läsarna andas ut) utan bara Weltschmerz. Hoppsan, det ramlar visst ändå in ord från andra tungomål. Just detta begrepp kan inte lätt översättas till andra språk, men är i sig, ett uppslagsord på Wikipedia. Googlar man det direktöversatta ”världssmärta” kommer man till "Weltschmerz". Detsamma om man skriver ”world pain”.
Det tyska begreppet innebär, eller innebar, en privat känsla hos finstämda, känsliga själar men är näppeligen gångbart för att beskriva det man kan känna just nu i vår del av världen (andra delar givetvis likaså, och av liknande skäl: krig, sjukdom, svält).
Ibland förknippas Weltschmerz med Den unge Werthers lidanden (av Goethe). Romanens blottläggande av djupa känslor visar på en ”fixering vid jaget som knappast är kontroversiell i dag”, skriver SvD-recensenten Martin Lagerholm 2011 när verket gavs ut i svensk nyöversättning. Kul skrivet, under det decennium som gått sedan recensionen har inte jag-fixeringen minskat, precis.
Ursprungsbegreppet sägs ha myntats i den tyske författaren Jean Pauls (1763-1825) roman Selina. Förmodligen visste inte Werther att det var just Weltschmerz han kände eftersom boken om honom kom ut 1774 – mitt i den s k Sturm und Drang-perioden inom tysk kulturhistoria.
När en vanlig människa av i dag bara känner en mer konkret världssmärta, kan det i hennes mejlkorg med reklamerbjudanden dimpa ner frågor som ”Vilken våffla väljer du?” Det kan nog inte kallas Weltschmerz, men nog går då ett drag av existentiell smärta genom själen.
