Sbråkmakaren lever sin dröm och tar bloggen till nästa nivå

Som läsaren (d v s alla fem som besöker denna blogg regelbundet) vet är min aversion mot engelska egentligen det tvärtoma (se, där var man allt lite wild and crazy). Det är ett mycket vackert språk, egentligen. Och det går att misstänka att all världens språk har sina tillskyndare som sörjer när fina och bra ord försvinner och fula kommer till, när ursprungliga fraser och uttryck inte säger sina yngre talare/åhörare något längre. Och puttas ut.

Men man är inte helt pantad i pallet, det är givetvis så att nya generationer säger samma sak om sina (hemska, tycker jag) ordvändningar, våra språkpilar går bara åt motsatt håll.

Och vad ska det då gnällas om i dag? Jo, det ska handla om de färdiga byggfraser som gör ett ful-Lego av språket. Oftast är de engelsk (rättare: amerikansk) import, men skit samma varifrån de kommer. Hur som helst är de fixa och färdiga, massproducerade uttrycken fruktansvärda, de drar allt personligt ur språket och får människor att tala som i Orwells 1984 (se sista kapitlet).

I dag läste jag i tidningen om en människa med en hobby hon nu ”tagit till nästa nivå”. Det är svårt att ringa in vad som är så störande i uttrycket – det känns som en förolämpning att använda ett sådant ”automatiskt” snack för något en person är mycket glad åt.

Man kan säga att min avsky inför denna nya kliché också tas till nästa nivå. Svärord! Apropå automatuttryck, eller, får man väl kalla dem, internetgenererade fraser, skrattar jag inte heller ihjäl mig när folk ”lever sin dröm”. Den massmediala påverkan (här avses främst sociala medier) har gjort att människors intressen och drömmar beskrivs med ord som verkar tagna ur en torr manual (hand- eller instruktionsbok kan man också kalla det).