Moralcykliskt utbrott: Både stora och små ska lära sig att veta hut!

Man kan bli så fruktansvärt trött på språkeländet att det känns nödvändigt att utvidga verksamheten en smula. Ett annat av undertecknads favoritområden är etik, så moralfilosofi kanske vore nåt? Det låter alldeles rätt för de åsikter jag brukar hysa. Högtstående.

(Läsaren ombeds att inte ta reda på vad ”moralfilosofi” egentligen innebär. Jag slutar läsa Wikipediatexten när begrepp som ”vetenskapliga discipliner” blandas in. Det hööörs ju vad som menas med ”moralfilosofi”.)

Allra först ska jag ta mig själv i örat för gårdagens inlägg. Man ska inte hålla på och spekulera kring vad döda personer (Nils Ferlin i detta fall) skulle ha tyckt och tänkt om de levat. Vet hut! Det sista var alltså riktat till mig och jag önskar att alla, stora som små, inte ska tänka/tala för andra än sig själva.

Det bör finnas ett kretsförlopp för allt: språk, vett, anständighet etc ska läras ut till barnen av de vuxna. Det gäller även vår tids prepositionsanvändning. Läste i en blaska om en person som ”berättar om den stora kärleken för katter”. Nä, det heter ”kärlek till” om det så gäller katter, människor, småstäder. Däremot hyser man ”förkärlek för” hundar, skojproppar och storstäder.

Moralen kommer imorgon att få vika för prepositioner om jag läser själens vibbar rätt.