Knappt har man skrivit uttrycket ”gå över ån efter vatten” ( i går) förrän bryggorna kommer sättandes. Vafalls? undrar läsaren. Jo, en sydsvensk tidning hade häromdagen den intressanta rubriken ”Här flyter 27 meter långa bryggor upp inför badsäsongen”.
Jag vill förstå vad medierna berättar för mig och här kommer ett försök till analys av redigerarens hjärna. Denne har tänkt: ”Flytbrygga, OK” och hade kanske ett huvud så fullt av alla upp: svara upp, möta upp, starta upp m fl, att det helt enkelt gav sig självt: ”Klart att flytbryggor flyter upp!” En läsare (lyssnare, tittare) vet ju inte något säkert länge. För tänk om det handlar om bryggor i något framforskat dundermaterial: de sänks till botten på hösten och sen, när man behöver dem, trycker man på en knapp. Vips, så flyter de upp!
Och nu till något helt annat, ett undantag från det som brukat vara en hederssak. Det sker i någon slags förtvivlan. Vanligen tar inte bloggen upp sånt som sagts (skrivits) av dem som kanske inte – av vana, hävd, utbildning, o s v – är så bra på att uttrycka sig. Men exemplet visar hur svårt det kan bli för en (som i detta fall) radiolyssnare. Nyheten var att tackling blir tillåten i damhockey. En spelare (tränare, annan expert?) sa: ”Det är de här smällarna som får uppståndelse på läktarna”.
Det finns fler slags uppståndelse och ens egen hjärna till att jobba! ”Aha”, säger den till slut, ”hon menade skapar, åstadkommer, får till stånd, förorsakar, väcker, framkallar uppståndelse på läktarna”. Samma person berättade också att ”det blir svårare för spelare som lever på sina skills”. Det är m a o baj väst med ”skicklighet, färdighet, duglighet”. M fl.
